Natti natt
Resten av familjen sussar redan... Nu är det min tur!
I morgon väntar plugg plugg plugg för på fredag är det ett STORT PROV!!!
Mina finaste som sussar sött!
Natti natt
RESAN BOKAD!
ÄNTLIGEN har jag gått med på att resa utomlands.
Nästa år i Juni åker vi till Mallorca!
Där havet är kristallklart och sanden vit!
På ett 4 stjärnigt hotell med piratbåtar och All inklusive!
Då är jag äntligen klar med allt vad operationer och sjukhusbesök heter! Ska bli helt underbart!
Emma har ett gömställe hemma där hon sparar pengar till resan!
Ingen mer än hon vet var!
Igår fotograferade vi lite! Emmas kompisar och hons spexade för fullt! Se den tokiga bilden här nere!
Varit ledig i 3 dagar nu, i morgon väntar ett kvällspass!
På fredag ett förmiddagspass och sen väntar 2 lediga dagar till!
MYSIGT med tanke på att jag jobbade 20 timmar förra helgen!
Nu ska jag se vidare på SOMMARLOV med min lilla Emma!
Frida föredrar att leka istället!
Älskar mina Prinsessor!
Nästa år i Juni åker vi till Mallorca!
Där havet är kristallklart och sanden vit!
På ett 4 stjärnigt hotell med piratbåtar och All inklusive!
Då är jag äntligen klar med allt vad operationer och sjukhusbesök heter! Ska bli helt underbart!
Emma har ett gömställe hemma där hon sparar pengar till resan!
Ingen mer än hon vet var!
Igår fotograferade vi lite! Emmas kompisar och hons spexade för fullt! Se den tokiga bilden här nere!
Varit ledig i 3 dagar nu, i morgon väntar ett kvällspass!
På fredag ett förmiddagspass och sen väntar 2 lediga dagar till!
MYSIGT med tanke på att jag jobbade 20 timmar förra helgen!
Nu ska jag se vidare på SOMMARLOV med min lilla Emma!
Frida föredrar att leka istället!
Älskar mina Prinsessor!
Hemma igen...
Då har vi ätit gott och är nu hemma igen!
Nu är det dags för Prinsessorna att hoppa i säng.
Blev lite senare idag, men det får vi ta igen i slutet av veckan.
I morgon är sista dagen denna veckan, sen är vi lediga onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag! Hur skönt är inte det!
underbart att Patrik fick ledigt så vi kan hitta på lite!
Bjuder på en bild, dock lite suddig, men vad gör det, solstrålarna syns lika väl ändå!!!
Nu är det dags för Prinsessorna att hoppa i säng.
Blev lite senare idag, men det får vi ta igen i slutet av veckan.
I morgon är sista dagen denna veckan, sen är vi lediga onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag! Hur skönt är inte det!
underbart att Patrik fick ledigt så vi kan hitta på lite!
Bjuder på en bild, dock lite suddig, men vad gör det, solstrålarna syns lika väl ändå!!!
Trött...
Klockan har hunnit bli 22.24 och jag är helt utmattad...
Har fått gjort hur mycket som helst idag, men ändå känns det som där är lika mycket kvar... Så skönt att det är fredag i morgon!
På lördag ska vi hitta på något skoj har vi tänk - Vad återstår att se!
Orkar inte skriva mer... Nu väntar sängen!
Natti natt
Har fått gjort hur mycket som helst idag, men ändå känns det som där är lika mycket kvar... Så skönt att det är fredag i morgon!
På lördag ska vi hitta på något skoj har vi tänk - Vad återstår att se!
Orkar inte skriva mer... Nu väntar sängen!
Natti natt
Jag ska hitta tillbaks...
Jag minns fortfarande 2009, det året då hela min värld förändrades.
Jag var nybliven Mamma och lyckligare än någonsin. Min lilla Emma var mitt allt.
Vad jag inte visste var att bara runt om hörnet väntade något helt annat...
-
Det var i Februari 2009 som mina ögon skavde och jag trodde jag fått något i dem. Jag var hos ögonkliniken men eftersom man ej hittade någon skickades jag hem med lite salvor.
Jag började rasa i vikt och mina händer plötsligt av oförklarliga skäl darrade mest hela tiden. Kort därefter svullnade min hals något enormt och jag började tappa hår.
En hyperaktivitet infann sig och jag kunde helt plötsigt vara uppe nästan hela nätterna och behövde bara 1-3 timmars sömn, sen var jag igång igen.
Jag trodde allt berodde på min viktnedgång och associerade aldrig det till något annat.
-
Helt plötsligt var vi i mitten av sommaren och folk runt om mig kommenterade hela tiden min viktnedgång, äter du, bantar du, har du anorexia osv. Min blick var stirrande och många uppfattade mig som drogpåverkad. Jag fick kommentarer om min hals mest hela tiden varför jag nu gick istället valde att hela tiden gå klädd i polotröjor.
Nu började folk fråga mig om jag varit hos läkaren... Jag svarade att allt nog berodde på min viktnedgång och att det inte var något att oroa sig för.
Jag vägde nu 57 kg ovch var 1,75 lång. (Har alltid vägt 65-68 kg)
Så sen min dotter föddes i Mars 2007 tills våren 2009 har jag nu gått ner 39 kg.
Klart att det syntes...
-
Eftersom kommentarena inte slutade bestämde jag mig för att gå till läkaren, inte för att jag trodde där var fel på mig, utan för att få tyst på alla andra som trodde det...
Min Pspps följde med mig och jag steg in i rummet till läkaren, jag hann inte sätta mig ner så sa han... Här har vi en tej som har problem med sköldkörteln...
Sen gick det fort...
-
Jag fick en remiss till endorkinologen bara några dagar efter mitt besök i Juli 2009
Provtaningar, läkarbesök, remisser, medeciner blev nu en stor del av min vardag.
-
Jag kom till endorkinologen och mina prover visar att jag har giftstruma.
Man gör flera undersökningar jag vägs, fotograferas, får veta vad detta är, hur mina mediciner ska tas osv osv
Helt plötsligt sitter jag som 27 åring med en kronisk sjukdom. Hur gick detta till?
Mina frågor tog aldrig slut, jag hde ett helt A4 papper med mig med frågor om allt mellan himmel och jord.
-
Jag får en remiss till Ultrljud och en finnålspunktion. Detta är för att se hur förstorad sköldkörteln är och hur den växer, även prover på den osv. Vet fortfarande inte vad allt det gav svar på...
Jag får mina mediciner, totalt tar jag 11 tabletter om dagen och detta pågår i 7 månader.
Man ska stoppa blödningen med en av medicinerna, en är för mitt hjärta och en trejde för att min sköldkörtel slutat fungera. Jag går nu på mediciner för att överleva. På bara några dagar förändras hela mitt liv...
-
Jag får nu min remiss till operation. Den 8 December pussar jag min lilla Emma och beger mig med min man till Lunds Lassarett där vi möts av läkaren. Jag får besedet att operationen blivit inställd.
Jag blir så ledsen...
-
Fortsätter med mina mediciner och den 7 Februari får jag en ny tid.
Jag är först ut på operationsdagen och Patrik är med mig.
Jag får lugnande innan operation eftersom jag är så rädd... Jag vet u inte vad jag har att vänta...
-
Operationen tar mycket längre tid än vad de förutspått... 5 timmar efter vaknar jag upp på uppvaket och kan inte prata... Jag har ett sår som täcks av ett bandage över hela halsen... Min röst finns inte där.. Jag kan knappt prata... Jag vill bara till Patrik...
1,5 efter operationen får jag komma upp på avdelningen. Där får jag stanna den natten.
Jag får reda på att min sköldkörtel var mer omfattande än vad de trodde, detta då den växte både neråt och utåt. Så man tror att det är giftstruma och knölstruma.
den natten sover jag knappt någonting... Är så rädd att min röst är förstörd, men man försäkrar mig om att det kan bli så här efter denna operationen...
-
Jag är nu opererad och man har tagit bort hela min sköldkörtel.
Jag kommer nu få leva på levaxin resten av mitt liv.
Man talar om för mig att jag får åka hem. Hur mitt sår ska skötas.
Väl hemma blir jag ompysslad av min underbara familj.
-
Dagarna går och min röst förblir trasig... Jag ringder till dem och de säger ge det lite tid... Jag gör detta, men inget händer... Det är nu jag skickas till en röst o talpedagog som med kamera går ner i halsen och man nu konstaterar att man skadat stämbanden och nervtrådarna på högra sidan.
Jag vill bara gråta när jag sitter där... Min röst, min sängröst... Det gör så ofattbart ont...
-
Det är nu jag remitteras till en talpedagog för att om ens möjligt börja återfå en fungerande röst.
Lära mig prata med diafragman...
Hos henne går jag ett bra tag, men rösten blir inte bättre...
-
Ca 2 månader efter min operation har min röst fortfarande inte kommit tillbaks... Ej heller min mensturation...
Efter ett graviditetstest visar det sig att jag är gravid...
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Den dagen spenderar jag i telefon med varenda läkare jag har för att försäkra mig om vad detta innebär...
Jag tror att jag inte kan och får behålla det... Den medicin jag slutat med i samband med opertionen är en medicin som kan ge omfattande fosterskador...
Nu väntar en graviditet av kontroller, ultraljud, medicinering och provtagningar...
Hela graviditeten är så orosfylld och vi ber till högre makter att vår lilla flicka ska födas frisk.
-
Den 7 November föds vår andra lilla flicka och ett helt läkartem står beredda att ta prover, göra kontroller och vi får stanna kvar på sjukhuset i några dagar.
Jag minns en av dagarna, då jag brast i gårt och sa till Patrik... detta är mitt fel...
Men han lugnade mig som alltid och när provsvaren kom fick vi veta att vår lilla Frida var heöt frisk.
Lyckan var total!
-
Under graviditeten ville man att jag skulle gå på kortison då mina ögon blvit sämre... Men med tanke på allt som min lilla flicka redan utsattes för i magen valde jag att avstå... Det fick komma efter henne... Hon var och är viktigare!
Så nu när Frida är född och mår bra sätter man in kortison på mig...
-
Devember 2010 börjar min kortisonresa... Fy för - Jag önskar inte ens min värsta övän denna mediin.
Jag svullnade om magen och i ansiktet och tittar jag idag tillbaks på bilder känner jag inte igen mig själv.
mina ögon har nu drabbats av dubbelseende, ljuskänslighet, värk och ökat tårflöde....
Man gjorde CT-röntgen och mina ögonmiskler har svullnat jraftigt... Utåtstående ögon och stirrande blick...
-
Januari 2011 kommer och jag får ett besked som åter igen drar matten under mina fötter... Min älskade Pappa får beskedet att han har lungcancer... Hela min värld rasreas.... Min Pappa...
-
Han kämpar med sitt och jag tänker under denna tid knappt på mitt eget.... Jag vill finnas där för Pappa så mycket jag bara kan... I Juli 2011 - 8 månader efter kortionets början får jag äntligen sluta med det... Men jag glädjs inte... Istället förlorar jag min älskade Pappa ocg mitt liv blir aldrig sig likt...
En stor del av mig dör imed honom... Den 30 Juli 2011 flyttar min Pappa till Himmelen...
-
Tiden därefter är som en dvala...
-
Ändå fram till våren 2012 täker jag knappt på min sjukdom, läkarbesök, provtagningar och mediciner går som på rutin... Jag saknar min Pappa varedna vakna sekund...
-
I April 2012 genomgår jag en plastikoperation som tar bort allt överskottsfett som kommit på ögonlocken under min sjukdomstid.
-
Sommaren 2012 blir min sjukdom åter ativ och läkarbesöken blir återigen en del av min vardag... Min ögon försämras igen...
-
Jag får nu beskedet att jag måste gå till en terapeuft för att få ur mig allt...
Detta samtidigt som jag får veta att jag ska inleda en strålbehandling och en kortiosnbehandling till...
I Juli påbörjas min strålbahdnling och i Augusti avslutas den...
Nu får jag bara vänta och se...
-
Sakta men säkert börjar det bli bättre och nu väntar jag åter på en plastikoperation till... Min röst kom tillbaks 4 månader egfter min opertaion och är idag inte densamma röst jag hade innan, men en fungerande röst i alla fall..
Jag har fortfarande mitt dubbelseende lvar och man hoppas detta ska ge med sig utan operation...
-
Man säger att jag fick denna sjukdom i samband med min graviditet med vår första dotter Emma.
Med facit i hand hade jag gått igenom allt detta igen för att idag sitta här med mina barn.
Jag lever och mår bra och visst har jag en kronisk sjukdom som gör att jag är bunden till mediciner livet ut... Mediciner som jag inte överlever utan... Men detta har gjort mig starkare...
Jag tar ingenting för givet och det går inte en dag utan att jag tackar högre makter för mina äksade barn.
Visst har det varit en jobbig resa och är fortfarande men har man människor som bryr sig och värdesätter en trunt om sig så klarar man mer än vad man tror...
Jag hoppas jag blir bättre och att jag snart kan få återgå till "mitt normala jag" igen.
Tills dess så kämpar jag vidare...
Det jag inte dör av, gör mig starkare!
Trodde pausen var över...
Ack så fel jag hade... Det hade bara börjat. Sedan 2009 har jag nog drabbats av mer än vad en del gör under en hel livstid. Vissa dagar är lättare än andra, men ibland känns det så hopplöst. Jag saknar mig, hur jag såg ut, hur jag mådde och mitt liv som det var. Missförstå mig rätt, jag älskar givetvis mitt liv nu också. Mina barn, min man, min familj. Men allt jag drabbats av det hatar jag, något så fruktansvärt.
Just nu går jag på strålning, idag har jag gått halva behandlingstiden. Nu är det bara 5 strålningsbesök kvar sen får vi vänta och se om det har haft effekt eller ej. Gissa om jag håller tummarna.
Går dessutom på kortison nu, vill inte svullna mer... Men inget jag kan påverka så jag får väl bara bita i det sura äpplet antar jag...
-
Idag har jag, Emma och Elli bakat kanelbullar. Blev ca 100 stycken! SUPERGOTT!!!
-
Nu ska jag in i sängen, då jag ska upp tidigt i morgon!
-
Om du hör mig Pappa, ska du veta att saknade efter dig är så stor och jag önskar så att du kunde ringa mig, om bara för en liten stund. Älskar dig så!
Ibland känns allt så jobbigt och då behövs en paus...
Den pausen är nu över...
Det jobbiga måendet är långt ifrån över men jag har inget annat val än att på bästa möjliga sätt, hantera det...
-
På fredag hade Pappa blivit 60 år... Det blir första gången jag firar Pappas födelsedag utan honom... Men ska åka till havet med blommor och ljus...
Saknar Pappa mest hela tiden och har svårt o förstå att han inte längre är här... Kan inte riktigt förmå mig att få in det... Jag vet det men vill på samma gång inte befatta mig med tanken... Svårt o förklara...
-
Vi har varit inlagda med Frida på sjukhus
Emma har lärt sig cykla utan stödhjul och är såååå grymt duktig
Jag har äntligen fått min läkare att skicka remissen till plastikkirurgerna
Massa annat har också hänt... Men jag får nog ta mig i kragen i uppdatera ordentligt en dag!
-
Nu ska jag titta färdigt på mitt efterlängtade BB som äntligen gått av stapeln och jag nu och fram till finalen mer eller mindre kommer följa slaviskt...
-
Hörs i morgon!
Morgonstund har guld i mun
Frida och jag var uppe tidigt idag, detta då hon sovit aningen orolig i natt...
Vet inte varför, men vissa nätter är väl så... Det vet man själv ju...
Regnet öser ner utanför fönstret... Trött på det nu... Vill ha sommar!
-
Nu ska jag plocka undan lite för i kväll kommer Familjen Svensson på besök!
Ont...
Jag saknar min Pappa...
En underbar dag i Lomma...
Vaknade klockan 06.30 idag... Weeehooo.... NOT
Ett besök hos kiropraktorn var vad som väntade. Resten av familjen bestämde sig för att följa med, inte till kiropraktorn utan till Familjen Svensson för lite lek och bus.
Handlade bullar med oss och in kom vi till skapligt morgontrötta lilla Familjen Svensson.
Vi skulle stannat någon timme - någon timme blev 8 timmar...
En toppendag blev det iallafall - Emma stannade och lekte med Gabriel när vi åkte hem, sen lämnade Andreas henne. Väl hemma fick jag undanröjt en del och nu sitter jag vid datan och pustar ut... Dock inte för länge för ryggskotten kan hålla sig borta nu tycker jag!
"NY BLOGG"
Då är bloggen färdig! STORT TACK till underbara Gabriella som ni hittar här http://gabriellakajrups.blogg.se/
Jag är så glad för bloggens nya utseende och hoppas detta nu kan bidra till att bloggandan infinner sig igen!
Detta inlägget blir inte vidare långt dock... Detta då jag har ryggskott som inte är av denna värld... I morgonbitti ska jag till kiropraktorn och hoppas verkligen hon kan knäcka rätt ryggen igen för detta är allt annat än kul... Dag 3 idag... Blääää...
Nu ska jag försöka ta mig upp ur denna ställning och masa mig in i sängen!
Tack igen till underbara Gabriella för min superfina blogg!!!
"NY BLOGG"
Då är bloggen färdig! STORT TACK till underbara Gabriella som ni hittar här http://gabriellakajrups.blogg.se/
Jag är så glad för bloggens nya utseende och hoppas detta nu kan bidra till att bloggandan infinner sig igen!
Detta inlägget blir inte vidare långt dock... Detta då jag har ryggskott som inte är av denna värld... I morgonbitti ska jag till kiropraktorn och hoppas verkligen hon kan knäcka rätt ryggen igen för detta är allt annat än kul... Dag 3 idag... Blääää...
Nu ska jag försöka ta mig upp ur denna ställning och masa mig in i sängen!
Tack igen till underbara Gabriella för min superfina blogg!!!
Det är inte ofta jag skriver...
Men det händer...
Vi håller på med inskolningen av Frida på dagis! Det går sådär... Jobbigt för mig bara...
Min lilla Prinsessa börjar bli stor ju... Men är fortfarande så liten... Glad att dom inte behöver gå varje dag bara!
Emma är superduktig på sitt dagis!
Mitt lilla hjärta - så stolt över henne!!!
Ska försöka ta mig i kragen och göra om bloggen o börja skriva mer!
Ett tag sedan jag bloggade...
Mina dagar är mer eller mindre fullspäckade - vilket jag stormtrivs med!
Jag har påbörjat en hel del nya projekt och det börjar kännas riktigt bra!
Blivit lite kass på bloggandet sista tiden... Men det betyder inte att jag glömt min lilla blogg!
-
Just nu ska Frida nanna en liten stund och Emma har precis tvättat bort all målarfärg hon målade sig själv med efter en pysslig eftermiddag! Patrik gör sig i ordning inför träningen! Jag passar därför på att uppdatera bloggen!
-
I morgon är det dags för en fotografering och på fredag sticker jag och Mamma till Ullared, sen på lördag och söndag är det fotograferingar för hela slanten!
Mycket nu innan jul men det är bara skoj!!!
-
Nu ska jag snabbt slänga in maten i ugnen!
Sen sitta vid datan några minuter till innan det är dags att äta!
Spelkväll!!!
Då var det snart dags för spelkväll hos min mamma med delar av släkt i vänner! Skoj ska det bli!!!
Lördag morgon!
Snart är det dags att börja göra sig iordning! Engla har sovit över här och dessa två tjejer har haft superskoj! Igår bjöds det på modevisning för Emmas farmor och vår granne! Med strålkastare och ert glitter podium tyckte dom detta var superskoj!
Snart ska Emma på kalas till Ida så vi får väl börja göra oss iordning!
Många bollar i luften...
Nu är det mycket men alla dom som känner mig vet att jag fungerar som bäst då!
Så kanske kan jag börja fungera nu...
Natti natt
Nu ligger jag i sängen o försöker sova....' framför mig sitter mannen o spelar Xbox...
Har gått två varv runt pildammarna med Lizzi idag, redan ont i benen... Vill jag veta hur ont jag kommer ha i morgon.
Har tänkt på Pappa massor igår och idag... Så overkligt att min Pappa inte finns hos mig längre...
Men du ska veta att jag saknar och älskar dig Pappa. Nu ska jag försöka sova lite...
Bredvid mig ligger världens finaste lilla Emma! Frida är sjuk o ligger o nannar i sin säng. vad skulle jag gjort utan mina små hjärtan! Mamma älskar er!!!
Natti natt
Allt är nu klart!
Nu har jag äntligen tagit steget och det känns så roligt! Nervöst men roligt! Detta kommer bli skitbra!
Näääääära!
Nu är allt snart klart och jag är överlycklig!
