.

Det var på kvällen den 6 November 2010 som jag rastlös satt i soffan och hade små små små värkar. Inget att skryta med med andra ord. Jag var sjukt trött på graviditeten nu och ville bara Prinsessan skulle komma ut. Jag chattade med Ellinor (lillebrors flickvän) på facebook och frågade om hon hade lust att gå ut och gå en promenad. Det ville hon, hon var själv rastlös och väntade på att Daniel skulle komma hem från jobb. Så jag gick och mötte henne och vi gick väl i ca 1 timme i ganska rask takt.

Under hela promenaden kände jag INGET! Typiskt tänkte jag. Jag hade nu gått över 4 dagar.

Jag sa hejda till Ellinor och gick hem! Kändes ändå skönt att få ha gått en promenad om inte annat.

När jag kom hem frågade mannen om det gått bra… Jag mumlade bara något om att inget hände… Allt var precis som innan.

Nån timme senare började det komma lite värkar, vi klockare dom via datan www.varktimer.se men det hade vi gjort så många gånger innan så det kändes som att inget var förändrat.

Mellan klockan 22 och 24 hade jag värkar allt emellan 3 minuter upp till 8 minuters mellanrum. Men fortfarande tyckte jag inte det var dags att åka in. Minns ju att det kändes så mycket mer med Emma. Kanske var jag härdad… HAHA…

Runt 24 tiden nån gång bad jag Patrik ringa till sin Mamma och förbereda henne på att det kanske snart var dags… Men bara kanske!

Bara en stund seanser kände jag att nu var det nog dags att åka in ändå…

Så vi ringde Patriks Mamma igen och jag ringde min bror och frågade om han ville köra oss in!

Svärmor kom upp vid 01 tiden och min bror och Ellinor kom och hämtade iss strax efter. Vi gick och plockade ihop sakerna vi skulle ha med oss. Väldigtlugna var vi båda två!

När Svärmor kom upp hade jag något jobbigare värkar och det hördes lite grann :)

I Bilen hade jag 2-3 värkar på vägen till MAS, det hördes och kändes!

Daniel och Ellinor sa hejda och vi gick in på förlossningen!

Klockan var nu 01.25

Vi kom in direkt, där var väldigt lugnt på förlossningen, tyst och stilla!

Det var mörkt ute, lite småkallt och jag var ganska trött. Precis som med Emma trodde jag ju inte att det var på gång utan att vi snart skulle bli hemskickade.

Men så blev det inte.

Jag fick lägga mig i sängen och man kopplade på allt! bebisen mådde bra och nu var det bara att vänta.

Barnmorskan var jättetrevlig och lugnet själv. Hon frågade om jag ville ha lustgas… Oj, nä inte än sa jag! Det vill jag vänta med tills det känns mer svarade jag!

Bara en stund efter vi kommit hördes en hel del skrik, det var en annan blivande Mamma i rummet bredvid som låg och födde. Inte alls uppmuntrande att lyssna på kan jag lova! barnmorskan visade ganska snabbt stereon som satt uppmonterade på väggen framför oss och upplyste oss om att där fanns en hel del radiokanaler att välja mellan. Patrik ordnade detta direkt och skriken från andra rummet försvann aningen.

Jag minns jag blev ledsen och sa till Patrik att jag tyckte det var jobbigt, det blev för mycket som slog mig plötsligt. Han lugnade mig snabbt, han har ju den effekten på mig så det gick över snabbt.

Jag slumrade till omvartannat och värkarna blev mer o mer intensiva.

Jag fick lustgas och petidin, även denna gång.

Underströk tidigt att jag ABSOLUT inte ville ha ryggmärgsbedövning hur mycket jag än bad om det.

Hade också sagt till Patrik att om jag så ber om det 100 ggr så säger du nej 100 ggr för jag vill verkligen inte ha den.

Vid ett tillfälle började jag fråga efter den, då hörde jag Patrik låååångt borta säga till barnmorskan tyst och försiktigt - Jag vet att hon inte vill ha den… Hihi…

Jag fick inte den! Då var det inte heller lönt.

klockan 04.30 är jag öppen 3-4 cm och då känns det! Jag var mer medveten denna gången!

Patrik var super som vanligt! Han andades med mig och åt mig!  Han pratade med mig och vägledde mig så gott han kunde. Sjukt imponerad!!!

Han till och med vid ett tillfälle då jag fick kramp i benet tog över hela förlossningen och fick ut krampen ur benet, hela förlossningspersonalen stod bara och tittade på…hihi

Detta var bara minuterna innan lillan kom ut. Dom var imponerade av honom!

var nära han förlöste sin egen dotter! Hihi

Klockan 06.45 byter man personal och in kommer ett helt läkarteam och ska presentera sig. Jag har fortfarande ingen aning om vem någon av dom var… Helt väck var jag! Men dom var trevliga i alla fall! Patrik sa där var fol överallt!

Ca klockan 07 så känner jag att hon är på väg och ber dom titta! Hon kommer nu sa jag! Ja, vi ska titta säger dom och då är jag öppen 9 cm. En liten stund till… Det går inte säger jag! Klockan 07.05 börjar jag krysta aktivt och det känns, jag var sååå medveten denna gången. Både på gott och ont vill jag påstå!

Patrik stod intill mig och pratade såååå lugnt precis hela tiden. Jag minns jag sa att NU VILL JAG INTE LÄNGRE!!!

Sen gick det snabbt… 2-3 krystvärkar och klockan 07.13 kom lilla Frida till världen!

Hon skrek inte direkt men så fort vi hörde hennes ljuva stämma lugnades vi!

Så fin, så perfekt och så underbar! Lyckan var fullständig!

Vi hade gjort det igen, skapat ännu en Prinsessa, så välskapt och fin!

Det finns inte ord som beskriver känslan av att få barn. Hur mycket man än försöker sätta ord på det!

Vi var nu tvåbarnsföräldrar till två helt fantastiska flickor!!!

Jag grät och Patrik grät! Så underbart att hon äntligen var här hos oss!

Vår älskade lilla Frida! Hon vägde 3815 gram och var 51 cm lång

Pappa fick så klart klippa navelsträngen!

Efter kontroll och allt så kom dom in med frukostbrickan! Vi bara satt och tittade på underverket!

Jag fick stanna kvar på BB i 2 dagar då man skulle kolla Fridas hjärtljud var 4:de timme. Pappa fick åka hem till Emma, men givetvis kom de bara timmarna senare och hälsade på för första gången! Emma var så duktig och så stolt. Min lillasyster sa hon!!! Med sig hade hon en present. Lilla gubben hästan från Pippi i goosedjur. Den la hon hos Frida direkt. Värre var det när dom skulle hem och Emma ville vi skulle följa med. Jobbigt men Pappa fixade det!

Detta var förlossningsberättelsen om när lilla Frida kom till världen!

Mina två fina flickor, finns inget som är så givande och underbart som att få vara Mamma till dessa två! Älskar er över allt annat mina finaste Prinsessor!