.

FAN vad jag saknar dig! Du anar inte!

Varför Pappa? Varför?

Igår grät jag, fy vad jag grät. Saknaden är så stor, den är större än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Du fattas mig Pappa, din tid var inte kommen. Du hade så mycket kvar!

Jag ville ha dig här hos mig, jag saknar så att ringa och berätta om Emma och Fridas framsteg. Jag vill berätta för dig att Frida tagit sina första steg, att Emma Emma frågade efter dig. Tårarna bara rinner längs kunderna. Jag fattar inte att jag aldrig mer ska få se dig, att jag aldrig mer ska få krama om dig, att jag aldrig mer ska få höra din röst.

Papp - Jag skulle ge allt för att få dig tillbaks!

Dagarna kommer aldrig bli dom samma.

Jag går som i en falskhet, ler mot folk när jag gråter inombords. Försöker vara glad och positiv när jag egentligen bara vill låsa in mig och gråta.

Pappa jag behöver dig - Ingen annan förstår mig - Vi var så lika Pappa och jag saknar våra diskussioner, våra liknelser och våra "hittepå grejer"

Jag har aldrig haft så ont i hjärtat som jag har nu för tiden!

Pappa jag älskar dig och Pappa jag saknar dig så fruktansvärt mycket!