Saknad och tårar

Saknade efter min Pappa är så stor... Tårarna tar aldrig slut...
Varför blev det så här - Jag började äntligen bli lycklig igen och så hände detta...
Nu är jag mer olycklig än jag någonsin varit...
Visst är vissa dagar bättre än andra, men det går inte en dag utan att jag tänker på min Pappa 1000 tals gånger... Att jag saknar honom varenda sekund är oundvikligt... Jag vill bara vakna upp ur denna mardröm...
Mitt hjärta har bokstavligt talat gått i sönder...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0