.

Nu ska vi se om jag kan sätta ord på det jag känner... Om man är nära vänner eller familjemedlemmar då ska man ju kunna berätta ALLT för varann! Men jag har fått erfara att vissa människor mer eller mindre endast anser att man kan dela det som är bra. Vad jag vill komma fram till är, att om jag gör något som är bra kan man säga det men likaväl om jag gör något som inte är bra. Är man vänner ska man väl kunna säga allt till varann, det gör ju en till vänner. Om någon exempelvis anser att jag gjort eller sagt något ofördelaktigt kan man väl tala om detta för mig UTAN att jag ska bli sur. Men vissa människor tror att då tycker man illa om varann, tvärtom vill jag påstå. Endast de jag tycker om anser jag mig kunna vara helt och fullt ärlig emot, resten kan bete sig hur dom vill, dom är inte en del utav min vänskapskrets. Så snälla - Alla ni människor som tar illa vid er vid kritik, tänk på att någon kanske i all välmening vill upplysa om något du kanske inte tänkt på eller vetat. Jag ser gärna att mina nära och kära påpekar om jag beter mig eller för mig på ett vis som anses vara befängt. Jag ser hellre att dom säger det till mig och ger mig en chans antingen att förklarar eller förbättra, hellre det än att prata om mig med andra för att jag beter mig som en kan GE kritik med inte TA! Så nästa gång någon säger, - Du jag tycker det är fel att göra så... osv... Bli inte arg, låt personen förklara, lyssna och sen lägg fram din åsikt, men bråka inte... Det kan ju vara i all välmening!